Frida Engström -att inte ångra en sekund

Då var de väll dags för historian då. Kan bara tala om att jag har haft en as bra dag ute på landet. 28+ och full sol, de gillar vi men nu ska de berättas. 

De hela började med att jag skickade in en ansökan till en internationell modelltävling. Morgonen efter satte jag mig vi datorn och hade fått ett mail tillbaka från Elite models. I de stog det att jag skulle snarast möjligt komma på besök hos dem i Stockholm, sagt och gjort. Tre dagar senare åkte jag in till Sthlm. Mailet jag hade skickat in till dem var till deras tävling var endast till tävlingen dom ville ha mig till agenturen, så visst var det roligt att få en sådan respons. I mailet stog de att de fick ca två ansökningar per minut, 120 per timme, 2880 per dag. Ansökningstiden var totalt fyra veckor de är ca 80000 ansökningar. På mötet satt vi mest och pratade om vad det innebär att vara modell och så vidare. Det första rådet jag fick var att sluta äta godis, sluta dricka läsk, sluta äta pizza och hamburgare och annat onyttigt. Två veckor senare var jag på ett annat möte och fick då höra att jag skulle gå ner i vikt, jag var 13 år gammal, och jag var inte redo att få höra de. Men jag struntade i de. Några månader senare fick jag höra samma sak igen och då sa jag till att jag inte ville göra de, och inte heller att jag ville vara en del av någonting sånt och gick iväg. Jag tog en paus från modellandet. Även fast jag ville strunta helt i vad de sa så lyssnade jag ändå på vad de hade sagt om att gå ner i vikt. De slutade med att jag också började göra de. Cirka ett halv år senare och 10kg mindre, blev jag kontaktad av en annan modellagentur, Kid of tomorrow, som då var en väldigt nystartad agentur med ambitioner för framtiden. Jag skrev kontrakt för dom och började modella igen. Då hade jag ett BMI på 17,0. Under gränsen. Och med tanke på att jag tränade 8gånger i veckan så var min kropp bara muskler. Att ha en kropp med bara muskler gör att BMI kurvan visar fel occh visar för mycket. Allting rullade på och allt var bra. I slutet på maj, hade jag en dröm, min dröm gick ut på att jag gick upp i vikt, jag har aldrig i hela mitt liv vaknat upp och mått så dåligt, jag var äcklad av mig själv. Men det var väll de som behövdes för att jag skulle förstå. Jag insåg vad som hade hänt och vad min besatthet av mat hade lett till. Jag räknade varenda kalori.

Den här bilden är från juni -08. Jag har inga bilder från då när jag var som smalast vilket var i februari.

Modellandet fortsatte. Jag blev kontakdade av fem andra agenturer som vill att jag skulle modella för dom. Men eftersomatt jag hade ett kontrakt så sa jag nej. Men i slutet på september ville jag inte mer med modellandet och de kanske märktes. Mitt kontrakt är nu uppsagt och jag lägger min tid på de jag älskar och de är sport. Framför allt amerikanskfotboll och fotboll. Jag är gladare än någonsin och för mig var de rätt val att sluta modella. Men jag kan ju inte skriva allt dehär utan att faktist nämna att jag hade galet kul under tiden då jag modellade.

Kommer inte att glömma när jag fick ett stort blont aftro.
Eller de underbara modevisningarna för Camilla Norrback som också är en underbar person.
Eller Korvbilden.
Eller min och Idas castingvandring i Sthlm.

Jag hade roligt under tiden, men modellandet och jag gick inte ihop. Jag kommer inte att glömma bort de och ja ibland undrar jag varför jag inte bara kunde ha fortsatt. Men de va inte rätt iaf inte för mig.

De finns många olika sätt att bli modell på, man kan bli upptäckt, jag blev upptäckt på stan på väg hem från träningen av Kid of tomorrow. Eller så kan man ansöka till olika agenturer. Eller så kan man gå på vad som kallas en Casting, tider för dessa finns på agenturernas hemsidor om dom har några.

De viktigast jag lärde mig under min tid som modell var att man måste vara stolt över sig själv alltid annars hittar någon punkternaa och sågar en. Jag vet att de finns folk runt om kring mig som inte tycker om mig för att jag har bra självförtroende, okej jag erkänner ibland lite för bra. Men alla kan misslyckas, ey?. Men jag ser hellre en människa som kommer i genom dörren med lite för bra självförtroende än för dåligt. Jag är stolt över mig själv och vad jag åstadkommer. Jag har också lärt mig att man måste våga. Man måste våga satsa och ge allt. Och de är vad jag gör nu för sport, för det är något jag älskar av hela mitt hjärta. Vissa har svårt att förstå de andra inte. Men jag vill inte sitta som pensionär och säga att jag ångrar att jag inte gjorde de eller de. Jag vill leva livet och inte ångra en sekund, inte en ända!

De får avsluta min historia, hoppas ni lärde er nått, puss på ljumsken// frida